Värdefull eller värdelös?
Jag vill inte skriva en blogg egentligen... "Men skriv inte då!" (Skulle du säga)
Det är inte bara. Jag vill varken ha blogg eller sociala medier. Jag vill inte bli intervjuad, fotat och ännu mindre ifrågasatt. Det finns de som vill det, men inte jag. Problemet är att jag skriver böcker, illustrerar vissa av dem och ibland skriver jag även musik. Om ingen läser dem eller lyssnar på min musik, så finns inte jag i verkligheten - jag blir en skugga av eremiten jag är. Mitt skapande är jag (min själ) och jag finns bara någonstans på en mediabärare, på en adress i cyberrymden utan bekräftelse utifrån. Är det bekräftelsen utifrån som materialiserar oss? Absolut inte - det är våra handlingar som gör det.
Därför måste jag besvära mig själv och andra med en blogg, en hemsida, instagram och mer av allt detta måste det bli. I en bättre av världar skulle någon företagsam människa som kan det där med distrubution och marknadsföring se potentialen i mitt skapande och se till att den hamnar i bokhandlarnas skyltfönster. Men så är det inte. Bokhandlarna vill inte ens ta emot mina böcker - inte ens utan att betala för dem. Biblioteken och kultureliten svarar inte på mina mejl. Bloggare som skriver recensioner svarar inte heller. Tidningarna ignorerar mina promokopior som att de är totalt värdelösa. Egentligen borde alla dessa reaktioner bekräfta för mig att jag och mitt skapande är värdelösa - ekonomiskt och även i alla andra avseenden. Nu är det så att jag (sedan jag var elva år gammal) har ansetts vara onormal, vilket jag alltid har vetat inom mig då jag inte kan placeras inom ett fack. Detta ska äntligen utredas efter ca 40 år i livet. Här kan du följa med på utredningens resa, så får vi se vad vetenskapen som jag inte har höga tankar om har att säga. Var kommer dess auktoriteter att placera mig? Det blir intressant...
Man (släkt o bekanta) ha ansett att jag inte är nog begåvat och dessutom lider av temporära vanföreställningar. Det sista betyder i mitt fall att jag inbillar mig att jag är speciell och kan något. Jag har också hört att jag har ADHD och är mano-depressiv. På praktiskmedicin.se kan man läsa om allt vad detta innebär.
När jag fick skivkontrakt med det Åländska skivbolaget för progg-musik 2001 trodde alla i mitt hemland Bulgarien att jag lider så alvarliga vanförställningar att jag snart kommer att hamna på någon av de mindre gulliga institutionerna tillhörande psykiatrivården. Men jag gjorde inte det. Det var så sant så... att jag hade skivkontrakt och det fanns två utomståennde personer som trodde på mig (i alla fall för tillfället). Det fanns en människa på Åland som valde att tro på mig - en tjugoåring från misärabla östeuropa med fruktansvärt irriterande accent och som hade skrivit egen musik. Det var jag det.
Eftersom hur mycket jag än utesluts fortsätter jag tjurigt att hålla på med det jag vill - nämligen skrivande och annat skapande som inte är ekonomiskt självförsörjande, så blir jag ständigt behandlad som om jag vore förståndshandikappad och psykiskt störd. Jag förstår alltså inte hur värdelös jag är. Att inbilla sig att man är värdefull och att tro på sig själv kan vara en vanföreställning. Så fort man börjar tjäna pengar på något (hur galet och paradoxalt detta något kan vara) och blir bekräftat utifrån så förvandlas vanföreställningen till verklighet. Jag förvandlas från värdelös till värdefull. It is all about the money.
Jag kommer att skriva mycket om det där med att tro på sig själv, om psykiska störningar, om de mörkaste känslor och tankar. Min nästa bok handlar om det.
Jag skriver lika snabbt som jag tänker och det är blixtsnabbt. Politiska partier har dreglat efter att utnyttja denna förmåga jag har, men jag är tyvärr ostyrbar. Som du redan har förstått har jag inte svenska som modersmål. Då kanske du har lite överseende med vissa språkfel. Alla kommentarer som klankar på det kommer inte att publiceras.
Det verkar som att människor blir otroligt kaxiga när de får gömma sig bakom en skärm och en alias. Sådan kaxighet har jag sällan möt öga mot öga. Det är mitt riktiga namn och ansikte du ser här. Så jag står för den jag är - för mina fel och pinsamheter Jag har tuffa erfarenheter från internet och sociala medier därför har jag inte velat vara en del av den världen. Här på bloggen kommer jag att skriva om bedrägeriet och mobbningen jag utsattes för på sociala medier. Jag kommer att skriva om hur samhället reagerar när en individ blir utsatt, när man inte låter sig utnyttjas och förslavas.
Jag vill inte använda mig av -ismer för att stämpla varken mig själv eller andra. Men en ensam varg med många ärr är vad jag är. Var och en får betrakta mig och mitt skapande som värdefull eller värdelös. Själv vet jag att jag är värdefull just på grund av mitt skapande.
Välkomna till min blogg! Dörren är öppen...
Mer om mig på min hemsida:
